Jag känner mig så trött på livet, känner sådan leda. ingenting är egentligen roligt och det känns som att jag lever i ett undantagstillstånd. vad har jag blivit? ingenting. vart är jag på väg? vet inte. vem vet om jag ens skriver klart den där boken när jag ju brukar påbörja massa projekt men bara blir halvfärdig med dem. känner inte för att ta livet av mig, men jag känner mig deprimerad och besviken på mitt liv. jag har inte åstadkommit någonting. jag spelar bara en pytteliten roll i ett stort sammanhang. kan inte låta bli att känna igen mig i Tärningsspelaren av Luke Rhinheart, bara det att jag inte vill våldta och döda, det är inte lösningen på mina problem men det jag vill göra är lågt vidrigt och nedrigt, men vad jag vill göra berättar jag inte för er. blir så less bara, varje dag är den samma och där jag bor känns som ett fängelse, men vad ska jag gå utanför dörren för, därute finns inget att se. så trött. okej, ha nu en fortsatt underbar dag här på paneten jorden era små sötisar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

många människor verkar leva under illusion. med det menar jag att de är fastlåsta under en bestämd livsuppfattning, oavsett om livsuppfattningen gör dem gott eller inte. själv har jag fastnat på: viljan är hela lagen. kärlekens vilja. skada ingen. de...

Nu mår jag sådär nere igen. samma och samma varje dag. vad ska jag göra? börja lägga puzzel på 5000 bitar? a, måste försvara mig också. förra inlägget var ju något slags poem, men den endameningen jag skrivit själv var den om att jag hejar på hin hål...

se mig som en ettrig piraya se mig som en bomb gjord av hat alla vill väl vara förortsbarn alla vill väl vara kärleksbarn   jag är en tickande bomb så passa er för mej annars händer det en grej jag tar ondskan i försvar och hejar på h...

äntligen börjar tärningsspelandet löna sig! men inte i det verkliga livet, det är jag för feg för och (fast egentligen är det ju jag själv som väljer alternativen) dessutom ger tärningen mig diaboliska förslag. men! jag kan ju använda det i min bok, ...

Usch, vad trist allt är, bara så levnadstrött! nu är det 15 år sen jag var i ett förhållande med en tjej sist. är det så här livet kommer att fortsätta vara? städa på jobbet, leva resten av livet ensam och isolerad? läser ju en "konstig" bok nu igen,...