Nu blir det feelings och sådant shit. Jag tänker ofta på döden. Min egen död. Jag vill inte dö. Jag vill inte upphöra att existera. Tror inte på något liv efter detta, utan döden är slutet. "Själen" är inget annat än lite kemiska substanser och elektriska impulser.

Jag hade gärna levt för evigt, om jag inte bara blev gammal och sjuk och alldeles ensam. Forever young, I wan´t to be forever young, I really wan´t to live forever. Men jag kommer att dö, bara för att mina vävnader till slut inte får tillräckligt med syre. Känns som att jag måste syresätta mina vävnader, men hur gör man det? Tre liter vatten om dagen?

Det där med vävnaderna som inte får tillräckligt med syre, gäller förresten alla, inte bara mig. Så jag är inte döende. Likväl är döden skrämmande. Kom på denna text igår innan jag somnade och längre än såhär kom jag egentligen inte i mina tankar. Ha nu en underbar fortsatt dag här på planeten jorden!